mycketonodigt

Idag när jag och några kompisar gick från maten så måste man gå över resecentrum. Jag höll på att bli påkörd av en buss, riktigt nära ögat var det. Som tur var så roppade en kompis JOSSE jätte högt så jag stannde och vände mig om. Det var inte förens då jag märkte bussen. Vi kom även på att om jag hade dött, så hade jag haft en buss på min gravsten. Det är det inte många som har tror jag, det är oftast en duva eller blomma eller något sånt. Men en buss, det går inte. Det blir fel på ett sätt, fast varför ska man inte kunna ha en buss på gravstenen om man ändå dog pågrund av en buss. Då är det inte mer än rätt att ha det. Fast på ett sätt blir det ett skämt tycker jag. Men livet är ett skämt så varför kan inte döden också vara det?! Alla tar vid sig så allvarligt om någon dör. Alla dör, det är bara att acceptera det. Du kommer inte sitta där och alla i din omgivning är dör. Du kommer även att dö.

Har nu lektion (fast behöver inte gå på den har redan betyg i det) som handlar om hur man ska hålla ett hyllningstal. Kommer inte skriva något tal, men det är bra att lära sig ändå. Det skadar inte med lite mer utbildning. Om jag skulle hålla ett tal så vet jag inte riktigt till vem. Det är ingen som är intressant att hylla i min omgivning, så det skulle nog få bli en "känd" person. Någon som har gjort något bra för världen och gjort så att den verkligen är värd en hyllning.

Vi har alla samlats här idag för att gratulera Josefin Salonpää för att hon lever och inte blev påkörd av en buss!